Biografi ur Svensk Uppslagsbok

2 utg, 1940, sp 568

Haeffner, Johann Christian Friedrich, tonsättare (1739—1833).

Född i trakten av Schmalkalden erhöll H. sin musikutbildning av organisten där, J. G. Vierling (elev till Karl Philipp Emanuel Bach och J. Ph. Kirnberger), och kom 1782 till Stockholm, där han blev sångmästare vid Kungl. teatern, 1786 biträdande och 1799 ordinarie hovkapellmästare, därjämte från 1784 organist vid Tyska kyrkan;

1808 flyttade Haeffner till Uppsala, där han utnämnts till director musices vid universitetet, från 1820 dessutom organist vid domkyrkan.
 

— Haeffners största betydelse ligger på kyrkomusikens område, vilket alltifrån ungdomsåren var hans stora intresse. 1799 utgav han en svensk mässbok, följd av en ny 1817. Hans första förslag till en svensk koralbok var färdigt 1800 men trycktes först efter vissa ändringar 1808. På Geijers tillskyndan fick han så slutligen 1818 i uppdrag att utarbeta en ny koralbok (tryckt 1820—21) till den 1819 stadfästa psalmboken. Haeffner visar sig här som en typisk representant för sin tid, i det han i rationalistisk anda söker återföra koralen till dess, som han tror, "rena klassiska stil", vilket skedde genom utjämnandet av rytm, förvandlandet av 3-takt till 4-takt, borttagandet av alla onödiga melodiska utsmyckningar och ett strängt iakttagande av de "gamla grekiska tonarterna", d.v.s. kyrkotonerna. I den form Haeffner gestaltade koralen har den i stort sett bibehållits ända intill våra dagar.

Bland övrig kyrkomusik må nämnas verk för kör och orkester, främst oratoriet "Försonaren på Golgata" (1809), samt för orgel en samling preludier och marscher (1822). — I Uppsala kom Haeffner i beröring med den inbrytande romantiken, företrädd av fosforister och göter, och till sina vänner räknade han bl.a. Geijer och Atterbom. Under dessa inflytelser skrev han en rad märgfulla, ännu sjungna manskvartetter, såsom "Samloms bröder", "Vikingasäten" (1814) och "Låt dina portar upp" (1832); arrangerade vidare en samling folkvisor (tryckt 1832) samt egna solosånger för samma besättning och blev genom dessa sina verk den svenska manskvartettens, särskilt studentsångens, verklige skapare. Sin romantiska påverkan ådagalade har även i en rad solosånger från uppsalatiden samt vid ordnandet och utarbetandet av musiken till Geijers och Afzelius' "Svenska folkvisor" (1814 —16). Vid samma tid tillkommo flera festkantater och annat för universitet.

— För Kungl. teatern hade Haeffner under stockholmsåren skrivit operorna "Electra" (1787) "Alcides inträde i världen" (1793) och "Renaud' (1801), vari han såväl i ämnesval som musik, särsk i den strängt deklamatoriska stilen, visar sin beundran för Gluck. Haeffner uttalade ofta i skrift, främst i romantikernas tidskrifter, sin åsikt om såväl kyrko- som folkmusik, vilka uttalanden i förra fallet haft ej ringa betydelse för t.ex. Wallin och dennes psalmboksarbete.

— I orden "Händel, Gluck och Bach äro Gud Fader, Guds Son och Den Helige Ande inom musiken" har Haeffner utsagt sin musikaliska trosbekännelse och därmed tillika namngivit de ideal han sökte följa och kämpa för. Med dessa för ögonen välvde han städse stora planer, vilka dock av olika anledningar aldrig nådde fullbordan. Hans insats inom svensk musikkultur har likväl i många hänseenden varit av stor betydelse.

Litt.: C. A. Forssman, "Om J. C. F. H:s verksamhet för tonkonstens utveckling i Sverige" (1872). G.M
 

To home page << Start Uppdaterad    2010-03-13 © Dr Fredrik Haeffner, 2001-9