Anekdot om Haeffner och Abbé Vogler
(Skjöldebrands sista möte med vännen Abbé Vogler)
"Haeffner bad Skjöldebrand visa en af sina tonsättningar för Vogler för att inhemta hans omdöme. H kom om en stund efter, sedan V. kunnat medhinna att genomögna densamma. V. lemnade då noterna åt H. med frågan; hvar köper man så vackert notpapper ? Därefter taltes om annat. H. gick. Skj. frågade då V.: Men var det H. componerat så dåligt, efter du ej yppade annat? V. svarade: Nej, det var förträffligt; men sade jag den narren det på förhand, så skadade jag honom, som säkert genom skryt om sitt opus stjelpte sin sak hos allmänheten. Tids nog får han veta det, när det griper folket. Skj. som kände H. skyndade efter honom och hann honom, just då han stod i begrepp att rifva sitt verk i stycken, ropade på afstånd: rif ej. V. sade till mig att det var förträffligt."
Utdrag ur Biografi över Georg Josef Vogler, BLNSM, s 290-291, 1835
För yngre läsare omskriven till lite modernare språk.
(Skjöldebrands sista möte med vännen Abbé Vogler)
"Haeffner bad att Skjöldebrand
skulle visa en av Haeffners tonsättningar för Vogler för att få
höra vad han tyckte om den. Haeffner kom om en stund efter, så
att Vogler hunnit titta igenom kompositionen. Vogler lämnade då
noterna till Haeffner med frågan "Var köper man så
vackert notpapper ?".
Sedan pratade man om annat och Haeffner gick.
Då frågade Skjöldebrand Vogler:
"Men var det som Haeffner hade komponerat så dåligt,
eftersom du inte kunde säga något gott om det ?"
Vogler svarade: "Nej, det var förträffligt, men jag hade
gjort honom en otjänst om jag hade sagt det till honom, för då
hade han säkert skrutit vitt och brett om det och missat chansen
att bli uppskattad för det. Tids nog får han veta det, när
folk fått höra verket. Skjöldebrand som kände Haeffner sprang
efter honom och hann ifatt honom, just när han skulle riva sönder
noterna. Han ropade på avstånd:
"Riv inte ! - Vogler sa till mig att det var förträffligt."
Kommentarer av Fredrik Haeffner, 2000-10-27
Denna lilla anekdot kanske visar på den ringa uppskattning som JCF H fick av sina kollegor i Stockholm, åtminstone öppet. Tolkat i en positiv anda kan man se en godmodighet och ett skämtlynne som vi från andra källor vet låg nära till för J C F i varje fall och då får man ju tåla att bli skämtad med också. Anekdoten visar ju också att Vogler ansåg detta verk av JCF H vara "förträffligt". Det är okänt vilket verk dat rörde sig om.
.
|
<< Start | Uppdaterad | © Fredrik Haeffner, 2001 |